Alltså. Vi människor. Hade jag på något sätt kunnat påverka vad jag blev när det var dags att komma till världen så hade jag nog inte valt att bli människa. Alltså jag skäms, vill spy på mänskligheten och våra sjuka fasoner.
Jag har just kollat på det uppmärksammande klippet om elefanten Tyke som sa ifrån på en cirkus, fick nog efter femton års lidande och sprang ihjäl sin tränare och rymde. De sköt ihjäl henne med 85 skott. Jag kunde inte titta. Jag stor grät, alltså vi snackar inte tårar som rann ner för kinden. Stor grät rakt ut. Mår illa, kan inte beskriva den avsky jag känner inför mänskligheten. Tidigare i klippet visar de hur tränarna slår, misshandlar djuren, står och bankar en apa huvud i en stol så att den skriker för att den inte gör som de vill. JAG MÅR ILLA. Och det värsta av allt är att man är helt handlingsförlamad. Vad ska man göra? Vad kan jag göra? Jag skriver på protestlistor, stödjer WWF, jag går inte på cirkus, det tar emot att gå på en djurpark, där djuren oftast mår bra och iallafall har en mer naturlig miljö - även om jag inte anser att det är rätt att ta hit djur från savannen till vårt Nordpolen. Bottom line är, vi har ingen rätt att göra så här. Vilka tror vi att vi är? Och ja, vissa djur är farliga och ibland kan en och annan jägare stryka med, absolut - men det är naturligt för djuren att skydda sig och ja, till viss mån är det naturligt för oss att jaga för mat - det är ju trots allt så som livet ser ut. Men att jaga för skoj skull, att fånga in vilda djur, slå dem och tvinga dem att exempelvis stå på händer och låta dem leva i en "låda" - det är tamefan inte naturligt. Jag önskar att djuren en dag tar över världen och rotar ut de värsta av alla: människorna. Det låter brutalt, men jag önskar faktiskt det. Så, nu lättade jag lite på bröstet - den filmen gick rakt in i hjärtat. Kalla mig gärna trädkramare, men hellre är jag det. Jag har aldrig sett något negativt i det. Vad är det för fel med att vilja tro gott? Att värna om miljö och natur? Om våra djur? OM våra kroppar? När världen ser ur som den gör, önskar jag att fler kan inse vad som håller på att hända. Jag är rädd, inte för min egen del, men för mina framtida barn, barnbarns osv. Tänk på detta: Jorden är 4.6 miljarder år gammal. Vi skalar ner det till 46 år. Vi (människorna) har varit här i 4 timmar. Våran industriella revolution började för 1 minut sedan. Under den tiden, har vi förstört mer än 50% av världens skogar. Det är inte hållbart. Ja, det blev mycket Peace & Love, men det är sådan jag är och jag skriver när jag har någonting att skriva. Annars mår jag bra, saknar min man massor dock. Var hos honom i Karlskrona förra helgen, supermysigt men det gick alldeles för fort. PEACE!
0 Comments
Leave a Reply. |
Om mig:Josefin, 29 år. Archives
February 2017
Categories |