Fillifjonkan

Äntligen!
​Efter 3 månader av behandlingar och kortison, smärtstillande, rehab kan Fillifjonkan få förklaras smärtfri. Känns helt underbart. Och vilken resa vi gjort. Kan inte tro att det är samma häst, nedan en bild som visar skillnaden:

Jag inser att vinkeln inte är densamma, men hon är en helt annan häst. Jag är så förväntansfull och glad. Nu kan vi äntligen börja komma i form på riktigt - sakta men säkert!
​Hon är en unghäst i kroppen och vuxen häst i huvudet - men ja, jag är så himla glad och tacksam för alla fina människor runt mig som har stöttat och trott på oss. Mig och Fjonkan.

​Förra helgen var full med fotograferingar, riktigt roligt. En väldig utmaning med många barn, men så himla roligt och alla är nöjda. Jag är så sugen på att skapa mig en hemmastudio, men det är svårt när man inte har så mycket plats. Och helst av allt vill jag ha en plats där jag kan fota hästar. Tror inte Douglas blir så glad om jag försöker ta in hästen i lägenheten.....
​Jag vet heller inte om mina föräldrar är jättesigna på att låta mig göra en studio i ladan.. Svårt detta. Får hoppas vi någon dag kommer ut på landet så denna dröm kan bli verklighet.
​Ett litet stall, ett garage/gym (till Douglas), kanske kombinerat med en liten studio.
Jag ser precis hur det ser ut.....

​En kort, ointressant update, men skriver mer en annan dag!

​PEACE!
​
​
​