I söndags hade vi våra andra lektion i Natural Horsemanship. Vi (jag) fick lära mig att andas. Och igenom min andning kommunicera med Fjonkan. Det handlar om att vara närvarande, att öppna sitt hjärta och släppa in henne. Vi gick runt i paddocken, sida vid sida och jag fokuserade bara på min egen andning och automatiskt gick jag långsammare och så också Fjonkan. Jag skulle använda min andning att sakta bara stanna och låta henne göra som hon ville. Hon gick några meter bort, nosade lite, men kom sedan tillbaka till mig och tittade undrande på mig. Sedan gick hon igen. Leonie förklarade att när jag är så närvarande blir det så väldigt mycket känslor och det tycker hästar är lite jobbigt. Det låter kanske fånigt, men jag blir väldigt tagen av dessa små, och för många omärkbara saker. När vi står stilla sida vid sida och jag ser hur hon vänder huvudet, tittar på mig och nosar mig lite på kinden, hör hennes djupa andetag och jag känner bara hur lugnet sprider sig i kroppen och jag blir nästan tårögd. Det låter superfånigt, men det är verkligen något speciellt med denna hästen. Hon går från klarhet till klarhet. Jag har märkt väldigt stor skillnad på henne sedan första gången Leonie var hos oss. Samma sak då, det var små, små detaljer i mitt beteende som jag ändrat och jag har fått en helt annan häst. Hon tar för sig, är mer nyfiken, öppen, har en mer vaken uppsyn. Hon har börjat gå rakt på transporten istället för att vi fått "dra" på henne. Nu ställer jag mig bredvid henne och vi går på släpet tillsammans - utan tvekan. Från att ha haft en häst jag fick släpa mid mig när jag var ute och gick, en häst som gick och gömde sig bakom mig. Till en som är nyfiken, framåt. Det är helt fantastiskt. Jag längtar redan tills nästa gång. Det är verkligen som Yoga, fast med hästen. Helt fantastiskt! Jag var också och hoppade lite lektion för första gången i förra veckan. Harrejisses vad roligt, det tyckte Fjonkan med som sprang runt som en tok och flög över allt som ingenting. På söndag ska vi hoppa en Pay and Jump i Varberg. Ska bara hoppa en runda och endast 75cm. Hoppa kan hon, men det handlar även här, om att bygga upp tillit och lära känna varandra i ytterligare ett nytt sammanhang... Till en helt annan sak: Jag tror jag hittat min klänning, den behöver fixas lite, men är rätt säker på att det blir den. Vi har även bokat en Scotlands-resa nu i början på Mars. Vi ska reka lite fotoplatser, kolla hotell, kolla vigselringar. Jag, Douglas, Malin och Oskar ska åka. Det innebär att det även blir lite bubbel på stan och ev någon brudaffär.... Pysslade lite i helgen, perfekt att hitta lite plywood, black board paint och kritor hos mor och far.... Vi hörs!
PEACE!
0 Comments
Leave a Reply. |
Om mig:Josefin, 29 år. Archives
February 2017
Categories |